nyazeeland

Följ med oss runt Nya Zeeland
27 november - 10 februari

4/1 Den 27/12 flög vi från Sydney till Christchurch en resa på 3 1/2 timme och två timmas tidsskillnad vilket betyder att vi ligger 12 timmar före er där hemma. Att vi är långt hemifrån är vi väl medvetna om efter åtta månaders resande, men att det är nästan 2000 mil hem och endast 370 mil till sydpolen hade vi ingen aning om. Precis som planerat hann vi fram för att fira in det nya året här. Efter att ha rest runt i det enorma landet Australien bestämmer vi oss för att stanna i Christchurch till efter nyår då vi startar vår rundresa med bussbolaget Magic som kommer att ta oss runt både på Syd-och Nordön. Vi startar vår resa den 2 januari med tåget The Transalpine som tar oss genom de Nya Zeeländska alperna tvärsöver Sydön till Greymouth på västkusten. En tågresa som har blivit klassad som en av de 6 mest sevärda i hela världen. Resan tog 4,5 timme vilket kan jämföras med tågresan i Australien som tar 4,5 dag från väst till öst. Stannade två dagar i Greymouth som är västkustens största stad med 10 000 inv. Här gjorde vi en dagsutflykt på ca 5 mil norröver där vi fick uppleva en alldeles säregen kustremsa med bland annat de berömda "pannkaks bergen" som fått sin formation genom att vatten och vind från havet blandat med regnvatten pressats mot dessa limestone klippor. Den 4:de går resan vidare mot Franz Josef för att bestiga en av glaciärerna. Ett sevärt stopp under dagen blir Ross en gammal guldgrävarstad där man funnit den största guldklimpen i Nya Zeeland under deras guldruschtid. Väl framme i Franz Josef tar vi in på ytterligare ett mycket bra Backpackers. Hela byn har en känsla av skidområde med sina höga snöklädda alptoppar runt omkring, vilket gör att Janne stortrivs direkt, tyvärr är skidåkning inte möjligt att utföra i detta alpområde.

8/1        Eftersom vi är i äventyren och aktiviteternas land är det svårt att välja vad man ska prova på. Vårt första val blev att bestiga glaciären i Franz Josef. Det speciella med denna glacier är att den börjar redan på en höjd av 200 möh och omges av regnskog nere i dalen. Detta fenomen finns ingen annan stans i världen. Det är också möjligt att vindsurfa efter en klättring på branterna då det endast är ca 4 km ut till havet där de väldiga vågorna slår in över land. Upplevelsen på glaciären kunde varit ännu större om vi haft vädret på vår sida. Regnet strilade på ganska bra och man fick ta på sig regnkläder, vilket vi inte gjort sedan kanalfärden genom Tyskland. Nästa morgon den 6:e har regnet upphört men det är lite svalt i luften när vi sätter oss i bussen för att åka vidare mot Makarora. Vi lämnar Tasman Sea som havet utanför västkusten heter och går över Haast Pass till ostsidan av alperna och tar oss fram på en slingrade väg med många vackra vyer att vila ögonen på. Under denna tur är det ytterligare sju svenskar med bla Marina som bor i Helsingborg och Anders från Hässleholm. Väl framme i Makarora blir det gemensam BBQ och solen visar sig från en klarblå himmel, kvällen blir sen då det finns alltför mycket öl. Sovmorgon den 7:e då vi inte startar förrän kl. 9.00 mot Wanaka, en kort resa på endast 6,3 mil. Njuter och strövar omkring mest hela dagen i denna lilla pärla som omges av snöklädda bergstoppar.

14/1      Nästa tur går mellan Wanaka och äventyrens huvudstad Queenstown. Vi har nu kommit till den delen av Sydön där fruktodlingarna är som störst. Stannar på ett fräscht Fruit Stall för att inhandla av alla de frukter som ligger uppradade i låga banor. Kiwifrukter finns i gult och grönt, färska och torkade samt överdragna av choklad. Stränga order från chauffören är att inte be om en kiwi utan säga en kiwi frukt eftersom en kiwi är en människa från Nya Zeeland. Nästa stopp blir vid bron där A J Hackett startade med världens första bungyjump. Inkvartering på Pinewood Lodge för fyra nätter. Nästa dag beger vi oss ut med en fyrhjulsdriven Jeep för att köra runt i områdena och följa inspelningen av Sagan om ringen. Häftigt att kunna ta sig fram på de mest otillgängliga platser. Att missa Milford Sound är också helt otänkbart så en tur dit är självskriven. Milford ligger 30 mil från Queenstown så turen startar redan kl. 07.00 men vi har nu vanan inne att både kliva upp tidigt och transportera oss med buss långa sträckor. Dessvärre hinner vi inte med de arbete vi tänkt oss när vi var i planeringstagen där hemma dvs. plocka frukt och vara med vid fårklipping. Kanske den tiden kommer också, vem vet? Alla bilder som man ser tagna från Milford har en klarblå himmel med solsken, men enligt vår guide regnar det nästan alla dagar på året så även denna dag naturligtvis. Vinden är också kraftig och vågorna går höga när vi kommer ut till Tasman Sea, där kan det blåsa upp till 50 sekundmeter enligt skepparen på båten. Trots det är vi glada att vi tog oss ner till Fjordland för att få se de mäktiga bergen som reser sig 600 m rakt upp från havsytan. Övernattar vid sjön Te Anau på ett YHA-hostel för att nästa dag ta oss en långpromenad utmed strandkanten av NZ andra största insjö. Innan vi lämnar Queenstown hinner vi med ett besök i Kiwi Bird Park där vi blir informerade av en maorier om deras kultur och leverne. Har tur att komma precis när kiwifåglarna ska bli utspisade med mask och insekter vilket är nästintill omöjligt att få se fritt ute i naturen dels för att den endast är aktiv på natten och att den är en mycket skygg fågel.
            När ni därhemma städar ut julen på 20:da Knut anländer vi till Dunedin en stad i storlek med Helsingborg. Har nu kommit tillbaka till ostsidan av Sydön, och lämnat alperna bakom oss. Tar en Wildlife Tour ut till Otago Peninsula för att titta på de gulögda pingvinerna, sälarna, sjölejonen och en koloni av häckande albatrosser. En av de få platser på jorden där albatrossen häckar förutom på obebodda öar ute till havs.

22/1 Innan vi lämnar Dunedin stannar vi till vid den brantaste gatan i världen. Naturligtvis ska Janne testa sin "kondis" och drar iväg uppför den 19 gradiga lutningen som gatan har. Kaikora som är nästa stopp blir vårt hem för två dagar där vi får möjlighet att simma med delfinerna ute till havs. På väg ut till deras område har vi den stora turen att få se späckhuggare dvs. Killer Wales den största och enda farliga delfinen. Ingen på båten har någon tanke på att hoppa i vattnet så länge de stora bjässarna visar upp sina konster endast några meter från oss. Efter en timme drar vi vidare mot den plats där Duskydelfinerna brukar hålla till med hopp om att de ej blivit tagna av sina större släktingar. Efter en liten stund får vi klartecken från kaptenen att hoppa i det 18 gradiga vattnet iklädda våtdräkt , snorkel och fenor. Direkt omringas vi av snabbt simmande och lekande delfiner. När vi känner att vi är nöjda med lekandet och simmandet tar vi oss in mot strandkanten för att även få se den allra minsta av delfinerna, Hectordelfinen. Kaikora hamn är inte lik våra hamnar därhemma utan alla båtar dras upp på land efter användandet. Vid tilläggning backar en traktor med trailer ner i vattnet och båtarna kör direkt upp på den med passagerare och allt. Därefter parkeras båten på land, allt detta tar sammanlagt inte mer än 30 sekunder. Träffar en trevlig Japan som vi inverterar till middag på kvällen på Dusky Lodge där Ingrid och Leif har sin inkvartering. Vi drar vidare till Marahau som är en av ingångarna till Abel Tasman Nationalpark, medan Ingrid och Leif stannar kvar i Kaikora. I Marahau tar vi in på en riktig vildmarks lodge "Southern Exposure" mitt ute i bushen, gångavstånd in till byn cirka 4 km. En bra förträning inför vår 5 -timmars walk i Abel Tasman och inför Jannes Sea Kayaking längs parkens kust, en dagstur på 8 timmar. Vi stannar till vid flera små fina beacher med guldblänkande sand och härligt vatten. Dessa platser kan endast nås via promenadvägar genom regnskog eller med båt. Idag den 22:dra lämnar vi Sydön med båt till Wellington en resa genom Marlborough Sound restid 4 timmar. Renée ser fram emot att komma till huvudstaden för att få leta upp huvudpostkontoret och förhoppningsvis få hämta Poste Restante från Eva hemma i Sverige.

1/2 Vi fick uppleva en stilla, lugn överfart till Wellington genom det vackra Marlborough Sound och genom Cook Sound vilket det inte varit dagen innan vår resa, då turerna var inställda på grund av för hård blåst. Väl framme i huvudstaden bestämmer vi oss för att koppla av i tre dagar och vara lite kulturella, besöker bla. Te Papa som är NZ Nationalmuseum. Det märks mycket väl att vi befinner oss i ett relativt "ungt" land, stilen inne på museet påminner om Dunkers Kulturhus med många aktiviteter att utföra för både barn och vuxna. Ingrid och Renée hinner även med ett besök hos frissan medan Leif och Janne sitter på puben och smakar av den inhemska ölen. Efter tre trevliga dagar i W. är det åter dags att hoppa på bussen för vidare färd norrut. Kliver av i staden Napier och checkar in för två nätter på Archies Bunker. Vinprovning och stadsrunda blir vad vi hinner med innan vi åker vidare. Ingrid och Leif åker med till Taupo, medan vi tar oss till Rotorua. Har nu kommit till det mest populära turistområdet på Nordön, dels för det färgsprakande vulkaniska området som ligger här, med varma källor och sprutande gejsrar, men också därför att många av invånarna är Maorier, vilka utgör 16 % av NZ befolkning. Vi bokar självfallet en tur att få komma och besöka en av Maoribyarna som är uppbyggd för att de ska kunna visa sin kultur för oss turister. En trevlig kväll som avslutas med en god middag tillagad på deras vis på varma stenar i marken. Nästa morgon (28:de) ger vi oss iväg för att titta på den omtalade gejsern Lady Knox som varje dag klockan 10.15 sprutar sitt varma vatten 20 meter upp i luften. Vår halvdags tur går sedan till Wai-O-Tapu där vi vandrar i Thermal Wonderland i 1.5 timme och tittar på alla källor och kratrar från slocknade vulkaner. Är det så här det känns att vara på månen? frågar vi varandra. Den 29:de tar Magicbussen upp oss kl. 15.30 för vidare tripp till Mt Maunganui där vi har en övernattning på ett jättetrevligt hostel, innan incheckning blir vi bjudna på en pizzabit och ett glas juice. Promenerar längs strandkanten och blickar ut över Pacific Ocean. Nästa förmiddag går turen till Thames som är utgångspunkt för Coromandel. En halvö där de flesta vandrar omkring i ett par dagar men vi nöjer oss med att hyra bil för en dag och köra runt och beskåda en del av sevärdheterna. Att köra på "fel sida" är inte det lättaste. Stänkskärmar och trottoarkanter ställer till det ibland! Tur att bilen har några år på nacken och att andra tydligen haft samma problem som oss, det är nämligen gott om repor och småbubblor redan när vi hyr den. Auckland är vår nästa destination där vi stannar ett par dagar för att fixa med flygbiljett och lite planering inför vår resa till Söderhavet som startar den 10/2. Innan dess hinner vi också ta oss till de nordligaste delarna av NZ.

8/2 Ingrid och Leif kommer till Auckland den 3 och Jannes förslag är att vi ska fira Ingrids födelsedag lite för tidigt eftersom vi tar oss norrut i morgon och inte är tillbaka i Auckland förrän den 9. Altanen på vårt "hem" på sjunde våningen med utsikt över hamnen och övriga stan blir platsen för födelsedagsbarnet att minnas sin dag med god mat och gott att dricka till. Nästa morgon är det dags att fixa med flygbiljetten. Inte så lätt som vi trott, många ska nämligen flyga till Hawaii från Fiji under samma period som oss. Fyra flygstolar kunde vi inte få förrän den 18 april vilket är på tok för sent. Vi löste det på följande sätt med lite olika flygdagar. Gemensamt till Fiji den 10/2 som planerat, Ingrid och Leif flyger till Tonga den 4/3 medan Janne och jag flyger den 9/3. Det viktigaste i detta sammanhang var att vi alla fyra skulle vara på samma plats den 14/3 dvs. Leifs stora dag. Flyget till Hawaii blir den 21/3 för Ingrid & Leif och 26/3 för oss andra två. Till LA kommer vi alla fyra den 18 april med hopp om att pengarna räcker till att se Grand Canon från ovan. Hemfärden för Ingrid och Leif blir 28/4, medan Janne och jag tar svängen om New York innan vi flyger till Köpenhamn. Tänk vad tiden går! Snart ett år sens vi skiljdes åt och vi är på väg hemåt. Att vi haft underbara veckor även på Nya Zeeland har ni säkert förstått genom våra bilder och vår text. Om man jämför syd och Nordön mycket snabbt kan man säga att naturupplevelserna är något större på Sydön och utbudet av alla tänkbara aktiviteter känns lite för bra ibland. Det är ungdomarnas ö helt klart! Nordön har ett mycket lugnare tempo och även här har vi hittat pärlor att vara på. Janne och jag hade den stora förmånen att hitta en ö utanför Paihia dvs. området som kallas Bay of Island. På ön Urupukapuka tillbringar vi tre underbara dygn med strålande sol och utan varken TV, telefon eller andra tekniska uppfinningar. Enbart relax med bad och snorkling. Personalen består endast av kvinnliga effektiva Maorier, som tagit väl hand om oss på många vis, till den ringa kostnaden av endast 30 NZ per natt. Innan vi återvänder till Auckland stannar vi till i Russel. Vår lycka denna dag är att vi träffar en tjej från Kanada som visar oss till ett vackert beläget hostel högt uppe på berget med en fantastisk utsikt över havet och stan. Här finns endast 10 bäddar, och när ägaren kommer och frågar om vi vill smaka hans nykokta musslor får man en känsla av att vara en i familjen. Vi måste tyvärr tacka nej till det fantastiska erbjudandet att få följa med ut på fisketur med honom nästa dag eftersom bussen tar oss till Auckland för vidare färd ut till Fijis övärld. Hur det är med Internet där och möjlighet att uppdatera vi vi ej, så kanske det dröjer en tid innan vi hör av oss igen.

[bildgalleri] [fester] [husbilen] [jorden runt 2003-2004] [segling] [skidresor] [övriga resor]